Sens - Mening

Varje människa lever sin egen lilla saga. De har sin dröm om hur de vill ha det.
Men när det gäller mig så lever jag i en fel saga, en saga som sätter stop, som stänger mina dörrar till min dröm. Jag lever i en annans saga och det värsta är att jag är fast i den. Jag kan inte göra något. Ibland önskar jag att min roll i sagan dog. Så sagan kunde få sin verklighet.

Men det bara fortsätter, fortsätter och fortsätter, med mig i den.

Hur ser din saga ut?
Hur ser dina drömmar ut?
Kan du nå dem?
Får du möjlighet att påverka dina drömmar/dröm.

Du kanske har flera små drömar istället för en stor.


Varför har jag ingen makt över min saga och min dröm. Därför att jag blivit lurad, jag var som en liten söt flicka som blir lurad av en äldre dam, eller andra personer för att äta det dödliga äpplet.

Det dödliga äpplet gav mig lycka, men med tiden medförde den även svårigheter, den smakade inte längre gott utan den medför bekymer, eftersom jag känner mig sjuk. Och kan inte påverka min friskthet. Jag är mellan sjuk och ibland vid soliga dagar frisk, men väldigt sällan för snabbt måste jag påminas av att jag biti i den dödliga äpplet, att jag blivit lurad och kanske till och med är.


Nog om sago berättelser :-) Ha en trevlig helg och njut av den sista helgen för denna vinter termin för nästa vecka så kommer vårens månad februari ( fast det är snö ute så är det ju en vår månad)

 

Många julklappar.  Julgranen var 180 cm lång. Den står fortfarande lika tom idag som den stod på julafton på de ko och tog julklapparna för att de i sin tur skulle under min systersons julgran som han gjort helt själv. Fast på min julgran så fattas det ju godis som jag satt upp, några personer kunde inte motstå frestelsen av godisen som hänge finns i julgranen.

 

Denna vecka som kommer ska jag nog ta bort den.

Jag finns här, men omkring mig ser/har jag människor som är deprimmerade. Som faktiskt enligt mig har ett tråkigt liv. Men det kanske är bara jag som vill att allt ska vara perfekt. Eller nästan allt. Men om man nu har möjlighet till det varför kan man inte ta tillvara på dessa moment, ögonblick. Jag känner mig utnytjad, lurad, och oviktigt. Brukar få höra att jag tror mig vara mittens centrum.

Att det kanske är jag som är felet, att det är fel på mig. Jag har en sån strak vilja. Att bara vilja ha det som de flesta, fast den verkligheten som jag har, som jag föreställer eler vill se kanske inte finns där ute. Svenska män eller en del män går visst ute med sina kvinnor och barn, har roligt, pratar med varandra och bollar med ideer. Som att de vore bästa vänner fast de är ett par. Men om de inte gör det... älskar de varandra då? På deras sätt....

Det vet inte jag. Känner att jag förösker skapa något finnt, göra något finnt. Men för varjegång så känns det som att något drar ner mig. Precis när jag börjar gå uppåt. När jag ser ljuset, får en mening uppfattning med livet. Det här känns lite löjligt samtidigt som skönt att skriva. Släppa några bekymer från ryggen som jag bär. Genom att de finns här i ord. Det kommer ljusna för min del också. Men det känns som att jag inte kan lyfta upp de nära och kära. allt är ett teater känns det som och det som är sjukt är att teatern är mitt liv. Jag har levt sådant. Låtit mig styras. Nä nu drar jag och andas in lite luft vid köksfönstret här. Det är så varmt att jag öppnat fönstret och utifrån hörs ljudet av dropande regn. det luktar faktiskt lite vår ^^